Sverige är en 5,6

Såg nåt program på svt igår så där lite halvhjärtat med ena ögat, ena örat. Ett tag pratade de om lycka och vad det är. Så plötsligt började andra ögat och andra örat att hänga med i samtalet. De påstod att om man frågar massajerna om hur de lyckliga de anser sig vara så svarar de 5,8 på en skala från 1-10 där 10 är total eufori. Frågar man medelsvensken samma sak så blir svaret...5,6. Intressant. Massajerna känner sig alltså lyckligare än oss. De saknar rinnande vatten, malariapreventivmedel, bygger sina hyddor av kodynga, går flera mil om dagen för att hämta mat/vatten, bygger sina skor av bildäcksrester, lever inte särskilt länge och drabbas ofta av diverse sjukdomar som för oss i västvärlden botas med lite vatten och vila. Ändå anser de sig vara hyfsat lyckliga, lyckligare än medelsvensken. Vilket bekfräftar teorin att allt är relativt. Det är mitt motto i alla fall.

Lycka kanske inte är ett absolutbegrepp utan nåt man eftersträvar hela tiden. En påstod att vi kan bibehålla en viss känsla av lycka upp till tre månader, sen dalar känslan av. Vi eftersträvar nåt nytt, bättre hus, bättre bil, bättre jobb, snyggare kropp, mer pengar på banken and so on. Först när nåt mål nås upplever vi på nytt lycka. Nu lyssnade jag med båda ögonen, båda öronen och helhjärtat. Fick mig att fundera, ligga vaken och undra, filosofera som bara jag kan göra. Det ligger nog nåt i det. Varför kan vi inte leva i nuet, carpe diem? Varför hela tiden eftersträva det bättre? Varför är gräset alltid grönare? Vet inte, men så är det, det ligger helt enkelt i människans natur för annars hade vi inte utvecklats i den takt vi ser idag. Man kanske skulle bli massaj...